Igår var jag hos pappa för första gången på länge. Har varit där en gång lite snabbt tillsammans med mamma och grannen men inget mer är det under graviditeten… Får nästan lite ångest när jag inte har varit där på ett tag. Det är ju dit man får gå nu när man vill träffa pappa och då känns det lite som att jag inte tänker på han om jag inte går dit. Men det gör jag!! Flera gånger om dagen tänker jag på honom och det kan vara både glatt och ledsamt eftersom jag saknar honom så fruktansvärt mycket.

När jag fick reda på att jag var gravid så kände jag mig som ett stort frågetecken och tänkte ”vad händer nu?!” . Visst vet man att en graviditet leder till ett barn nio månader senare men det fanns inte så mycket i mitt huvud just då. Allt jag kunde se framför mig för den stunden var hur min mage skulle växa, hur jag gick i skolan och alla kollade och hade åsikter. Fick sån ångest över det och kände bara ”nej.. jag kan inte genomföra det här…”. när jag precis hade tagit testet så ringde jag Jonny som var på jobbet. Jag sa att jag hade testat mig och att det visade positivt, trots det tog det ett tag innan han förstod vad jag menade. Jag som höll på att bryta ihop i luren var helt tyst för att höra hur han skulle reagera. Sen sa han bara ”Mikkis, det är lugnt. Vi löser det här. Vi pratar om det när jag kommer hem ” och han lät så lugn!! Förmodligen för att inte göra mig ännu mer rädd än vad jag redan var och efter att ha berättat för honom så kände jag mig redan lugnare. Det som återstod nu var att berätta för mamma.

Jag drog mig hela kvällen för att berätta. Jonny var på mig rätt så mycket och sa att jag skulle säga det till henne så vi kunde ta det därifrån. Vi kände oss rätt så stressade då vi inte visste vilken vecka jag var i och under den här tiden var en abort aktuell och det får man inte göra när man är allt för långt gången. Jag kände stressen och byggde upp i huvet hur mamma skulle reagera. Hon om någon, har jag alltid känt att jag kan berätta allt för. Men nu vågade jag inte. Var så himla rädd för att hon skulle bli ”arg” på mig fast jag visste att hon absolut inte skulle bli det.

Hela den kvällen gick och jag berättade aldrig. Det var den längsta dagen i mitt liv!!! Dagen efter kände jag mig inte alls mer redo men jag bestämde iaf att jag skulle berätta det. Det första jag och Jonny gjorde var att gå till hans mamma Marie. Jag var tvungen att se hur hon reagerade för att få en syn på hur min mamma kanske tar det. Hon tog det bra. Hon blev väl chockad och trodde inte på oss från en början men sen sa hon att hon stöttar oss oavsett vad vi väljer att göra. Det kändes så grymt skönt att höra det!
Efter det gick jag hem till mig och Jonny hem till sig. Jag ringde hem Matte som var ute med kompisar och sa att jag var tvungen att berätta en sak. Han kom hem och jag drog det för honom. Han var CHOCKAD! Han typ ”men det går ju inte?!” och jag ”Eh, jo det går..” . Han började snacka om hur han måsta skydda sig och grejer, haha. Glad att jag kunde hjälpa han innan han gjorde det misstaget! Men han sa att han ville att vi skulle behålla, men tror inte han riktigt fattade vad det skulle innebära. Dock fick jag lite smått ångest över att jag berättat för honom ifall jag nu skulle välja en abort. Han kanske skulle bli jätte besviken?!

Senare på kvällen pushade Jonny på mig rejält och sa att jag skulle berätta för mamma. Det slutade med att jag mådde så dåligt och började gråta. Gick in på toaletten och satte mig ner och tänkte på hur hon skulle reagera. Jag visste själv i den stunden att jag skulle se tillbaka dit och skratta åt mig själv över hur ”rädd” jag var över mammas reaktion. Hon skulle aldrig bli arg på mig! Tillslut knackade hon på dörren till badrummet och sa ”är du gavid?” . Jag fattade 0! Hade Jonny berättat?! Jag var helt tyst och hon fortsatte fråga och bad mig svara ja eller nej. Efter ett tag kom jag ut och och sa ja. Hon kramade mig och jag storböla och allt hon sa var ”Det är lugnt. Du måste ta det lugnt. vi löser det här tillsammans. Jag bokar en tid så att du får gå och prata med någon om det här om hur du vill göra, om du inte redan vet det”. Jag kände mig så glad och lättad. Äntligen var det värsta över tyckte jag då. Kände sån enorm kärlek till mamma i den stunden och tänkte att jag skulle bli en lika bra mamma till mina barn i framtiden. Hade läst på forum om hur andra berättade för sina föräldrar att dom var gravida (vid unga ålder) och föräldrarna hade flippat ut totalt och blivit så arga och i princip valt åt dom att göra en abort. Därför kändes det så skönt att gå tillbaka till forumet och skriva att min mamma tog det precis som jag hoppas på!

Nu fick jag komma till ett ställe som heter abortkliniken som låg på sös. Där hamnar man innan man vet om man ska behålla eller göra en abort. Jag fick prata med en psykolog som tillsammans med mig tog upp för och nackdelar med att ha barn just nu. Kan säga att det bara blev en massa prat om neckdelar när det handlar om allt det praktiska. Pengar, boende, åter pengar osv…
Vi pratade om vad jag kände om att göra en abort och vad jag kände för att behålla.

Jag var rätt så inställd på en abort just då. Efter allt prat om hur lite pengar vi skulle ha, hur vi knappt skulle ha råd att leva som en familj och hur svårt det skulle bli att få tag i eget boende så såg det mörkt ut. Det skulle inte gå.. Jonny var under den här tiden inställd på en abort och sa att vi inte skulle klara av att ha barn nu och att han inte var redo, så det spelade oxå in hur jag kände. Dock kände jag mig så ledsen när jag tänkte på en abort. Det fanns så mycket tankar i huvet. B.l.a. om mammas kusiner som har haft svårt att ens få barn och den ena fick inte barn förrän hon var 40år. Tänk om jag skulle göra en abort och sen ha svårt att få barn senare?

Något som jag tänkte mycket på var även pappa. Jag ville inte behålla barnet om han inte skulle få träffa dom! Han var ju en del av min plan om hur allt ska se ut när jag får barn. Han skulle finnas där och vi skulle ta promenade på sommaren och han skulle ÄLSKA sitt barnbarn precis som bebis skulle älska han! Det kändes så orättvist ! Jag sa till psykologen att ”det känns ingen kul att behålla om pappa ändå inte ska få träffa barnet. Det är inte så jag vill ha det”. Hon sa att jag inte kunde tänka så och att oavsett om jag är 25 och blir gravid så kommer det inte ändra det faktum att pappa aldrig skulle få träffa sina barnbarn. Jag kände mig helt förstörd och förstod inte hur hon kunde säga något sånt! Dock hade hon ju rätt… Fick helt enkelt tänka bort dom tankarna trots att dom spökar än idag.

Jag var splittrad. Samtidigt som jag ville göra en abort för att om pappa inte får träffa barnet så vill jag inte behålla det. Han skulle få vara en del av barnets liv, trots att jag visste att det inte var möjligt. Så var jag inne på att behålla. Jag tyckte att familjen kändes så liten sen pappa gick bort att jag ville utöka den. Pappa gick bort så plötsligt och det kändes som att halva familjen försvann med honom. Jag tänkte att jag kunde bygga ut familjen med ett barn och att det här barnet kan få mig att tänka på annat och jag kan älska det här barnet så mycket att all kärlek som försvann när pappa dog kunde ersättas i det här lilla barnet. Kanske låter helt fel men jag tänkte så just då och jag visste verkligen inte om jag skulle behålla eller inte.

Jag vet inte riktigt när jag kom fram till det beslutet men jag tror att det var när jag var hemma hos Jonny och fick en blödning. Jag var i v.7 kanske. Jag var helt säker på att jag hade fått missfall och visste inte hur jag skulle känna. Jag grät floder och fick panik. Jag gick hem till mamma och sa att jag förmodligen har fått missfall och jag kände mej helt förstörd… Mamma bokade tid för en undersökning och vi fick tid ganska snabbt. Där konstaterade dom att barnet fanns där och hade ett litet hjärta som slog. Jag fick se på skärmen när hon gjorde ultraljud och allt man såg var en liten klump med något som blinkade rätt så snabbt och det var hjärtat som slog. Jag var helt överlycklig! Kom ut därifrån och berättade för mamma att barnet mådde bra. Hon blev lättad över att jag var glad och att allt såg bra ut. Då bestämde jag mig för att behålla. Jag kunde inte alls göra en abort. Jag tror aldrig jag skulle klarat av att göra det. Och idag är jag så glad att jag valde att behålla! Jag älskar det lilla livet inom mig redan och jag blir så glad när han sparkar där inne i magen♥

Jag vet att det kommer bli snålt att leva när han kommer. Det kommer bli tufft att gå tillbaka till plugget och eftersom vi fortfarande inte vet hur det blir med boende så får vi se hur allt löser sig. Men det KOMMER lösa sig! Har inte så höga krav på boende annat än att det känns tryggt och inte har allt för dyr månadskostnad. Sen hoppas jag att vi får en lägenhet inte allt för långt bort härifrån för då kommer familjen kännas allt annat än stor. Jag kommer inte alls ha nära till mamma och alla som bor här omkring, och medans Jonny jobbar på dagarna kommer det kännas förjävligt om jag sitter själv i en lägenhet långt åt helvete. Hoppas på det bästa helt enkelt♥

Nu är man inne i v.26! Magen verkar inte ha växt sen förra veckan men tycker jag breddar lite mer vid midjan så snart har jag väl ingen… ;) Har ingen aning om hur mycket jag har gått upp i vikt heller då jag inte vägt mig sen några veckor tillbaka. Känns bara onödigt att hacka upp sig på en siffra på vågen. Den här gravveckan har jag känt mig gladare än alla andra 25 veckor haha :b Kan väl erkänna att humöret har levt sitt egna liv och att Jonny har fått tagit emot ganska mycket av den sidan av mig, stackarn. Men börjar känna mej gladare nu och det ända som kan få mig att bryta ihop är när jag känner mej stressad över saker. T.ex. när jag sitter och letar lägenhet och läser om bostadsbristen som är, och hur många ungdomar som är utan lägenhet. Då känner jag bara att det är kört och att jag och Jonny kommer få bo hemma med lillen :( trist.. Sitter även och drömmer framför hemnet.se över sååå fina bostadslägenheter men där är alla svindyra. När det väl kommer upp någon för ett bra pris så har vi ändå inte råd med hela kontantinsatsen. Idag fick jag sån lust att hoppa av skolan och börja jobba och bara lägga undan alla pengar så vi kan köpa en bostadsrätt! Dock är det svårt att få jobb oxå och för att säkra ett jobb i framtiden måste jag ju plugga… Jonny lägger undan pengar varje månad så det är ju alltid någonting. Hoppas vi hittar en lägenhet snart!

 

Blixten lös upp hela magen till vänster så vet inte om ni ser det. Jag har börjat få en hormonrand som går mellan naveln och blygdbenet.
Dock bleknar den efter förlossningen och sedan försvinner den helt!

Bebis

Nu väger bebisen ungefär 850 g och är 23 cm lång mellan huvud och stjärt.
Från vecka 24 kan bebisen höra ljud, inne i livmodern kan ljudnivån bli så hög som 80 decibel.
Det är lika mycket som på en livligt trafikerad gata.

Du

6 cm ovanför naveln kan du känna livmodern som är mellan 24 och 27 cm från blygdbenet till toppen.
Viktökningen är omkring 7 och 10 kg.
Du kan bli trött i ryggen, känna av trötthet, kramp i benen, tryck mot bäckenet och du kan bli varm och svettig.

Källa: Minbebis.com

Igår gick jag i v.25 men hade inte tid att lägga in bilderna då jag satt uppe hela kvällen och gjorde historia-läxan som skulle vara inlämnad kl 00.00 senast. Jag hann iaf! :D
Bilderna tog Matte igår på 2 min så dom blev inte så bra. BH:n syns på ena bilden, vilket var mindre fint men det får ni ta! Veckorna går fortfarande ganska fort. Dock känns vissa dagar längre än andra beroende på hur ont jag har. Hittils har jag inte fått några bristningar på magen men på brösten har jag fått en del. Sålänge jag inte får så mycket på magen är jag nöjd, lite smått hit och dit kan jag ta men det skulle vara tråkigt om jag fick jättemycket!

 

Bebis

Bebisen väger omkring 700 g och är ungefär 22 cm. Detta kan förstås variera från bebis till bebis och graviditet till graviditet. Man vet att alla foster är ungefär lika stora fram till vecka 20. Bebisen dricker av fostervätskan, den smakar ganska sött. Om man sprutar in något beskt dricker bebisen mindre.

Du

Livmoderns mått är mellan 23 och 26 cm. Som en fotboll! Din kropp har skapat fostervattnet som innehåller: glukos, fettsyror, salt, fruktos, protein, citronsyra, mjölksyra och aminosyror. Tänk på att både motion och träning är bra för dig när du är gravid. Gå ut och rör på dig, testa gravidyoga eller någon annan form av träning.

Källa: Minbebis.se

Godmorgon! Natten har jag äntligen tagit mig igenom och jag vaknade ett par gånger av att jag hade ont. Vaknade även av att jag var akut kissnödig så det var ju bara att dra sig upp, gjorde svinont. Väl på toa kom några droppar bara (för er som undrar) och då kände jag mig så jävla irriterad att jag ens gick upp…. Hade fan hellre kissat på mig dom få dropparna haha…. Nu ska måste jag klara av den här skoldagen oxå. Känner mig mer handikappad än gravid och det suger! Dock blev jag lite glad av den här bilden. Det är en bebis född v 24 som jag är i nu. Tänk att jag har en sån liten i mig nu. Sjukt liten och så fin! Känns helt overkligt.



Bilden är tagen från en nyhet på aftonbladet, och bebisen var sjuk när den föddes men överlevde utan några framtida fel. skönt :)

Inatt sov jag så sjukt dåligt. Jag vaknade ett antal gånger, såfort jag rörde på benen så vaknade jag till då det gjorde så fruktansvärt ont i ljumskarna. Det blixtrar till på något sätt i ljumskarna och mellan benen och det gör så ont att jag inte vet vad jag ska ta mig till. När jag ligger helt still så känner jag ingenting, samma sak när jag sitter. Men när jag väl ska lägga mig/sätta mig så gör det jätte ont. Samma sak när jag ska resa mig upp vilket är värst. Ibland går det inte och då gör det så ont att det låser sig då jag kan helt enkelt inte resa mig upp. Idag hade jag så ont att när jag satt i soffan och jonny skulle krama mig så grät jag för att jag på något sätt rörde på överkroppen utan att jag var beredd. Jag började gråta för att det gjorde så ont och för att jag blir så frustrerad av att vara så handikappad. Tänkte åka till gynakuten och kolla så att allt såg bra ut då jag aldrig har haft så ont jag har idag. Men avvaktar istället och ringer min bm imorgon och bokar en tid så snabbt som möjligt hos en läkare. Det som jag har är förmodligen foglossning eller bäckenuppluckring ochmot det finns egentligen ingenting man kan göra något åt. Jag går på tens och akupunktur 1 gång i veckan och har även stödbälte och gravidkudde. Jag älskar gravidkudden på natten och stödbältet som på något sätt håller ihop bäckenet. Men när jag har så här ont tycker jag inte gravidbältet hjälper tillräckligt. Känner mig så stressad över skolan. Just nu ligger jag inte efter och alla omdömen jag fått från lärarna nyligen var bara positiva, men efter att ha haft så ont som idag så blir jag orolig för om jag kommer komma upp ur sängen i morgon och resten av dagarna. Vill bara att det här ska försvinna!!!!!!!!!!!!!!!! Som pricket över i´t så MÅSTE vi ha en lägenhet. Jag och jonny vill inte bo hemma när bebis kommer och jag sitter inne på internet varje dag och kollar på olika sidor men det känns omöjligt. Nu har Jonny lovat mig att ringa till hyresvärdar för att försöka få något. Låter dåligt om jag ringer då jag själv inte har jobb och pluggar och är gravid. Vem vill ge mig en lägenhet liksom… Vi ska även anmäla oss på lagenhet.se som jag hittade när jag sökte runt. kostar ca 275 kr i månaden och där får man mejl när lägenheter blir lediga och få även en lista på över 500 hyresvärdar i stockholm… haha då får jonny något att göra när han har tråkigt ^^) Mamma skulle höra med soc oxå om lägenhet. Jag sitter och kollar på lägenheter på hemnet.se och kollar på fina bostadslägenheter och drömmer mig bort… Skulle behöva vinna på lotto först.

Igår gick jag in i v.24 men kunde inte skriva inlägget jag skulle då det var något fel på myshowroom. Men bilderna är tagna igår! :) Missade att ta bilder från v.23 tyvärr då jag var så dålig på att blogga men ska försöka få upp bilder varje vecka. Jag tycker att tiden har gått fort dom här två veckorna. Tiden bara flyter på och snart är det inte långt kvar tills bebben kommer om det fortsätter i den här takten ;)

 

Bebis

Nu börjar det bli trångt, bebisen är 21 cm och väger ungefär 530 g. Nu börjar nästa viktiga utvecklingsstadium av bebisens hjärna. Undvik all alkohol, om du röker bör du sluta genast. Balansorganen i örat har utvecklats och redan nått vuxenstorlek. Bebisen vet vad som är upp och ner, du känner hur den vrider och vänder sig i magen.

 

Du

Livmoderns mått är mellan 22 och 25 cm och mäter 4 till 5 cm ovanför naveln. Magen växer och putar. Om du har mycket magmuskler sen innan graviditeten så kan du klara dig ganska bra. Har du inte det så finns det bra övningar för gravida magar också. Det kan dra och smärta runt livmodern och ner mot ljumsken. Det är lätt att drömma mycket livliga drömmar just nu, det kan vara det undermedvetna som förbereder dig på att ett nytt liv väntar.

 

Källa: www.minbebis.com