Är lite nyfiken på om det är någon under 20 år och gravid som läser min blogg? Skulle vara kul att få kontakt med andra i samma ålder! :)

Nu är jag hemma från ett besök hos barnmorskan! :) Som jag trodde ligger han nu helt fixerad med huvudet långt ner, känns skönt att få det bekräftat efter att ha haft ont förra veckan och skumma känningar i magen när han rörde sig :) Men hade han tänkt att stå på huvet i 8 veckor nu eller? Verkar ju tokigt :b Iaf så känns det lite läskigt att han är så nära utgången haha, inte så många cm ifrån verkligheten! Bara för att han är fixerad så betyder det inte alls att han är redo att komma ut nu eller så. Vissa fixerar sig tidigare än andra helt enkelt :)

Jag frågade min bm om mammas första graviditet kan ha någon roll över hur min första graviditet blir. Tex att jag föddes 3 veckor för tidigt. Finns det då en ”risk” att jag föder för tidigt? Hon sa att det är ganska ofta man kan se ett sammband mellan mor och dotter och deras förlossningar men att man verkligen inte kan säga att jag nu kommer föda för tidigt. Kan lika gärna hända att jag föder efter beräknat förlossningsdatum (som är vanligast när man är förstföderska). Så ska inte ställa in mig allt för mycket på en förtidig graviditet för då kommer den kännas superlång om jag sedan går över tiden…

Igår fixade jag och Jonny med garderoben till bebis. Mamma hade köpt ”garderob-insats” på IKEA så det var bara att slå ihop den och sen vika in alla kläder. Blev superbra! :) Dock var det mindre kläder än vad jag trodde men han har ändå så det räcker! ;) Jag insåg att han bara hade en pyjamas i stl 50 och det är inte okej! Måste ha fler… Mamma sa att man får sånt från nära och kära sen så man ska inte köpa för mycket. Så svårt att låta bli bara :b

Allting ligger i storleksordning… Högst upp är stl 50+, ett snäpp under stl 56+ och näst längst ner stl 62. Sen har vi även större kläder som vi fått, men det är hemma hos Jonny eftersom att det kommer dröja lite innan han kan ha det. Längst ner ligger strumpor, dreggelhakklappar, mössor och även två par kalsonger… haha :b

När vi var klara frågade Jonny…

J: Men vart ska jag ha mina kläder då? :)

M: (fick tänka snabbt) Jag har två lådor under sängen :)

J: aha…

HAHA stackarn.. Tror han känner sig lite bortglömd. Får fixa plats till han med så han känner sig fullt välkommen sen när det är dags! ;)

Tänkte att mamma får skriva ett inlägg för att berätta om alla mina olika sug jag har haft hittils under graviditeten. Saker jag har börjat äta/dricka i mängder och även sånt jag verkligen inte får i mig… Nu tar mamma över ;) haha

Att ha en gravid dotter som helt plötslig ändrar beteende och bara SKA ha vissa saker just NU känns ibland som att lilla Mikaela 3år är tillbaka! Skillnaden är väl att hon nu får som hon vill, antingen från pojkvännen eller kanske då från mig…SÅ jobbigt att se henne gråta över lite citronvatten;)

1. Citron el lime i sjuka mängder i vatten. Köpte massor med flaskor koncentrat men det var som hon inte kunde få det surt nog! Det här beteendet har släppt :)
2. Frukt i alla former och färger, bara det är frukt. Ett tag skulle hon bara ha melon. Jäkla tjat om melon. Fruktbeteendet kvarstår!
3. Aloe Vera dryck. Finns inte att köpa här hemma, men det hindrar inte att skicka någon för att köpa. Dyrt som attan! 25kr/flaska och 1 flaska är sällan nog!!
4. Från att ha varit galen i choklad,i både bakverk och som en chokladbit, så kunde Mikkis tills alldeles nyligen inte med att äta choklad. Bakade gärna åt andra men ville inte ha själv! En bra grej:)
5. Bada! Bada! Bada! Bada! Nej det är inte normalt att bada så mycket!! I bästa fall blir det bara 2 bad per dag men 2 per kväll är inget ovanligt.
6. Carbonara: Pasta, BACON och äggula. Så ofta som möjligt! I kylen just nu:4 paket bacon (hon åt ett paket till lunch) Tror det är saltet från baconet hon vill åt men ändå, det funkar inte med annat än just bacon!!
7. Humöret…herregud!! Som en berg-och-dalbana. NEJ, det är inte normalt att skratta och gråta inom loppet av 5min! Jag vet att det här inte hör hit men jag tänkte att jag passar på.

 

Jag älskar dig Mikkis, verkligen! Massor!! Men det är så här det är, men det blir nog bra när det är klart ;) <3

Börjar tro att bebis är fixerad. Alltså ligger med huvudet neråt. Är det för tidigt kanske? Vet ju inte alls hur det ska kännas men har haft 3 intressanta dagar som nu har slutat med att han sparkar upp mot revbenen. Härligt!

Tisdags: Jag skulle ha lagt upp magbilder eftersom att jag gick in i v.32 men hade ont och orkarde därför inte. Ända sedan kl 10 på morgonen tills jag gick och la mig så högg det helt plötsligt till långt ner i magen och lite nedanför, även bak i rumpan kunde jag känna ibland. Det kom helt oregelbundet och oftast när jag var uppe och rörde på mig. Sen senare mot eftermiddagen så sprang jag på toa flera gånger för jag trodde att jag skulle kissa på mig. Det kändes annorlunda när han rörde sig och då fick jag som en akut-kissnödighets-känsla. Trodde på riktigt att jag skulle kissa på mig men det gjorde jag aldrig. Jag tänkte flera gånger ringa in till förlossningen för att få höra vad dom tror att det är men jag struntade i det då jag slog upp mina ”symptom” på google. Jag hittade jätte många som känt likadant när barnet fixerar sig. Tänkte att det förmodligen var det och höll ut tills dagen efter!

Onsdags: Tisdagen var min sista skoldag och sen började mitt påsklov. Så jag var ledig igår. Det kändes mycket bättre och jag låg i sängen i princip hela dagen för att jag var rädd att jag skulle få ont. Dock tröttnade jag på att vara liggandes så jag och Jonny to en prommig till hemköp i skarpnäck. Jag hade läst att det kunde hjälpa barnet att fixera sig om man rörde på sig (om det nu var det han höll på med).

Torsdag (idag): Idag har jag inte haft ont nertill men det kan fortfarande kännas lite annorlunda när han rör på sig. Han har legat med sina fötter eller något nära revbenen så jag har kunnat känna dom utanpå magen. Sedan när han sparkat har han kickat mig rakt på revbenen. mhm…

Kan det vara att han fixerat sig eller håller på? Har läst att det inte alls betyder att man ska föda utan vissa fixerar sig tidigare än andra så är inte orolig över det. Känns konstigt om han ska stå på huvudet i 8-9 veckor haha… knasboll :)

Vet inte om det är vanligt att man drömmar konstiga drömmar i graviditeten men jag har börjar drömma både obehagliga och riktiga mardrömmar sen några veckor tillbaka :( Jag drömmer alltid mycket men brukar inte vara mardrömmar. Jag har drömt ett antal gånger att jag ska föda och förlossningen går bra och så men ut kommer inte en bebis utan en katt… en KATT! låter kanske kul men tro mig, vem fan vill, efter 9 månader i hopp om en bebis få en katt?! Stor besvikelse varje gång. När jag sedan vaknar upp så mår jag sjukt dåligt och känner mig allmänt orolig…

Inatt drömde jag en annan obehaglig dröm. Jag drömde att jag vaknade upp i min säng och så var magen helt platt och jag var inte längre gravid. Då började jag minnas att jag födde kvällen innan men jag fattade inte varför jag vaknade upp hemma. Jag åkte runt till alla sjukhus för att hitta min bebis men han var ingenstans. Sedan ringde jag Jonny och frågade vart han var och då sa han att jag aldrig varit gravid. Usch! Jag vakande imorse och kände mig lite ledsen tills jag såg lilla magen och kände bebis ge mig en spark mot revbenen. Tack älsklingen<3

Haha jag hittade denna lista på nätet. Jag har fyllt i sånt jag känner igen mig i och även skrivit en kommentar på vissa!

- När din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar..
- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
- Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.
- Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
- Det inte längre hjälper att ”smita förbi” folk sidledes då du är bredare så än framifrån.
- Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.
- När man rullar runt för att komma upp från soffan.
- När din sambo knyter dina skosnören.
- När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar
- Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig. (Jag brukar lite fint sparka bort det under bordet/soffan.)
- När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.
- När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd. (Haha jag orkar,men jag känner igen mig. Högerhanden och halva armen brukar domna bort.)
- När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan (Japp, man känner sig fet och klumpig. Jonny brukar få hjälpa mig upp ur sängen. Får sjukt ont i ljumskarna pga foglossningen.)
- När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
- När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig. (Hatar den där känslan av att man är kissnödog och sedan sätter sig ner igen och ut kommer kanske 2 droppar. Ovärt.)
- När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan. (Gjorde jag nog innan graviditeten oxå… haha)
- När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga ”kärrningskorna”
- När godisskålen får prioritet före middagen
- När allt blir tungt
- När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.
- När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet.
- När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen. (Det är ett mysterium varje gång. Tack och lov har vi någon handikappsgrej som man kan greppa tag i!)
- När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
- När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och förslossningskliniken..
- När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
- När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
- När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.
- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
- När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.
- När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner. (I dessa stunder känner jag mig faktiskt höggravid.)
- Allt är väldigt irriterande… (Japp, och påpekar du att det är mina hormoner som spökar så får du en fet smäll)
- När sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.
- När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet. (Sorgligt nog inte i kupstorlek, utan i omfång…)
- När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.
- När mannen din faktsikt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig. (Enda anledningen till att jag måste gå upp 2 timmar före skolan börjar.)
- När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
- När du hellre går i fula bommullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar. (Föredrar att gå naken under morgonrocken som kan knytas ovanför magen. Helt perfekt!)

Jag är sååå lycklig nu! Det är som att hela mitt liv är perfekt! Nu kommer det låta som att lycka för mig sitter i matriella saker men, aa så är det fan till stor del! ^^) Spjälsängen är på plats i rummet och jag blir glad bara jag tittar på den, den är så himla fin och perfekt♥ Igår när jag kom hem så bad mamma mig gå in på rummet för där stod det en överraskning. Det var nämligen spjälsängen som hon och mormor hade åkt och hämtat åt mig. Världens lyckligaste Mikkis tillsammans med Jonny skulle nu börja skruva ihop den. Det gick åt @^%¤#%%&&& och det slutade med att vi la tillbaka alla (4) delar i kartongen igen. En sur Mikkis gick till sängs igår kväll.

Idag hjälpte Matte mig att sätta ihop sängen och det gick hur bra som helst. Jonny måste insé att han är målare och inte snickare. Ingenting att skämmas över ;) Jag och mamma åkte till IKEA idag och köpte täcke, kudde och dra-på-lakan så jag bäddade sängen när jag kom hem. Nu fattas bara påslakan och örngott♥

Skötbordet har jag beställt från internet och det är märket Troll precis som sängen. Man lyfter lätt bort det från sängen och kan ha det vart som helst om man önskar byta bajsblöja någon annan stans ;) Sparar mig massa med plats med detta skötbord och jag älskar det!!!

Jag har precis ätit lunch och är proppmätt, haha :) Tiden sprang förbi imorse så hann aldrig äta något innan jag skulle iväg till barnmorskan kl 1.
Alla mina värden såg fina ut och jag fick höra bebis hjärta och det lät oxå jätte bra, skönt! :) Jag tog även upp att jag tycker att han rört sig mycket mindre senaste tiden (sen en vecka tillbaks kanske...) och att jag verkligen tänkt på det. Hon sa att om han rör sig mindre och jag blir orolig så ska jag ringa till förlossningen för att göra ett ultraljud och se att allt är bra. Ska avvakta och se hur jag känner. Jobbigt att oroa sig men det är ju inte heller så att han varit helt stilla. Ibland känner jag hur han rör sig lite och så kan jag få en liten spark. Det jag har reagerat på är skillnaden mot vad han brukar.

Vi pratade även om profylaxkurs och andra kurser. Känner inte alls för att gå på någon kurs där man sitter i grupper. Jag tog upp med henne att jag tycker att det känns jobbigt med framförallt profylaxkursen och att jag inte vill sitta med 10 andra gravida och andas i takt i 3 timmar. Hon tyckte absolut att jag skulle strunta i det om jag kände så, och att det bara är onödiga pengar (ca 1500kr) om jag ändå inte tycker att verkar kul. Däremot kunde hon rekomendera internetkursen som kostar ca 300 kr och då kan jag och Jonny sitta i lugn och ro och kolla på en film som visar hur man ska andas osv... Känns mycket bättre! :)

Mitt sf-mått var på 29 cm och jag följer kurvan bra :) Till er som inte vet vad det är för något så är sf-måttet storleken på livmodern. Hon använder ett vanligt måttband och mäter avståndet mellan blygdbenet och livmoderns överkant som just nu är ca 11 cm ovanför naveln. Hon mäter alltså tvärs över för att se så att bebis växer normalt.

Såhär ska det se ut ungefär men bara man följer sin egna kurva så är det lugnt.

v24 - 23 cm
v25 - 24 cm
v26 - 25 cm
v27 - 26 cm
v28 - 27 cm
v29 - 28 cm
v30 - 29 cm
v31 - 30 cm
v32 - 31 cm (30,5)
v33 - 31 cm
v34 - 32 cm
v35 - 32 cm (32,5)
v36 - 33 cm
v37 - 34 cm
v38 - 35 cm (34,5)
v39 - 35 cm
v40 - 36 cm
v41 - 36 cm

Nu ska jag börja gå dit varannan vecka istället för var tredje! :)

För några dagar sedan köpte jag en olja som heter bio-oil. Den är rekomenderad för gravida om man vill slippa bristningar. Det finns inget bevis som säger att den här (eller andra oljor/salvor) hjälper men jag tänkte ändå rekomendera den eftersom att den är så sjukt skön att smörja in sig med! Jag använder den en gång om dagen minst och då tar jag den på magen :) Har hittils inga bristningar där så hoppas få slippa det! Om det är någon olja eller salva ni ska prova på som förebygger mot bristningar så är det den här! Den är sjukt skön och man behöver inte mycket alls av den. Den kostar 119 kr på apoteket. Tyckte först att det var dyrt för den lilla förpackningen men man behöver endast några få droppar så den kommer definitift hålla hela graviditeten :)

Magen har på senaste tiden mer och mer blivit mitt bord. Ju mer magen växer ju stadigare blir bordet! Funkar alldeles utmärkt :)

Fick en fråga som jag tänkte svara på:

Fråga
hur gammal är du? och vad är det bästa med att vara gravid om man bortser från att man faktiskt får en liten gullig unge som man gått o bärt på?!:)

Svar
Till att börja med så är jag 17 år och blir 18 i november (född 1994) :)
Det bästa med att vara gravid är som du säger, att veta att man har en liten bebis i magen. Att få känna sparkar är helt magiskt och att gå på ultraljud är helt underbart! Allt planerande för bebis är kul det oxå! Jag älskar att få välja ut en fin spjälsäng och köpa små kläder till han. Jag blir helt såld när jag ser hur smått allt är♥ Jag har vissa dagar då jag inte alls gillar min kropp nu under graviditeten men ju mer magen växer ju mer gravid känner man sig och mindre fet ;) haha För det mesta gillar jag min mage och det är lättare att acceptera sin kropp i huvudtaget eftersom att man vet att alla kilon man går upp är för att man är gravid. Man behöver inte tänka på vikt och så på samma sätt, vilket är skönt!

Att veta att jag om nästan 10 v. ska ha en lite grabb tillsammans med Jonny gör mig så otroligt lycklig :) Allt kunde verkligen blivit åt helvete rent ut sagt och kännas som skit men Jonny har varit helt underbar hela graviditeten och det gör att jag tror på att vi kommer klara det här tillsammans ♥

 

Som rubriken lyder! Jag kan precis som en ko mjölkas, från och med idag. Coolt! Jonny tycker att det är äckligt men han är bara avundsjuk…

Upptäckte när jag duschade, små vita prickar på bröstvårtorna och kunde sedan pressa ut lite som jag kunde skrapa bort. Bröstmjölken är alltså sjukt tjock! Ingenting som rinner eller så (skönt) men det lär väl flöda när bebis kommer sen ;) haha

God morgon :) Nu har jag gjort mig i ordning och ska snart dra iväg till skolan. Jag börjar 12.15 idag och har matte, sen slutar jag. Ska äta lunch med Linnéa innan så drar lite tidigare.

Igår kväll stog jag framför spegeln för att se om jag fått några bristningar på magen, det är svårt för mig att se då jag inte ser nederdelen av magen utan spegel. De en är ju formad som en fotboll och ser allt som är över naveln och några cm under. Jag hittade inga bristningar där och det var skönt! Dock hittade jag till min förvåning på ett annat ställe. ON MY ASS! vad fan gör dom där?! Snälla säg att det beror på hormoner och inte för att jag ökat i skinkstorlek. haha det här kändes iaf som världens undergång igår men nu känns det bättre. Dom ska dock få ångra sig att dom satte sig på min min lilla rumpa!

Skulle gärna tagit bild och visat mina bristningar jag har fått men då jag bara har på bröst och rumpa så känns det lite fel. Min blogg tillhör inte riktigt den kategorin av bilder… haha

Igår var jag hos pappa för första gången på länge. Har varit där en gång lite snabbt tillsammans med mamma och grannen men inget mer är det under graviditeten… Får nästan lite ångest när jag inte har varit där på ett tag. Det är ju dit man får gå nu när man vill träffa pappa och då känns det lite som att jag inte tänker på han om jag inte går dit. Men det gör jag!! Flera gånger om dagen tänker jag på honom och det kan vara både glatt och ledsamt eftersom jag saknar honom så fruktansvärt mycket.

När jag fick reda på att jag var gravid så kände jag mig som ett stort frågetecken och tänkte ”vad händer nu?!” . Visst vet man att en graviditet leder till ett barn nio månader senare men det fanns inte så mycket i mitt huvud just då. Allt jag kunde se framför mig för den stunden var hur min mage skulle växa, hur jag gick i skolan och alla kollade och hade åsikter. Fick sån ångest över det och kände bara ”nej.. jag kan inte genomföra det här…”. när jag precis hade tagit testet så ringde jag Jonny som var på jobbet. Jag sa att jag hade testat mig och att det visade positivt, trots det tog det ett tag innan han förstod vad jag menade. Jag som höll på att bryta ihop i luren var helt tyst för att höra hur han skulle reagera. Sen sa han bara ”Mikkis, det är lugnt. Vi löser det här. Vi pratar om det när jag kommer hem ” och han lät så lugn!! Förmodligen för att inte göra mig ännu mer rädd än vad jag redan var och efter att ha berättat för honom så kände jag mig redan lugnare. Det som återstod nu var att berätta för mamma.

Jag drog mig hela kvällen för att berätta. Jonny var på mig rätt så mycket och sa att jag skulle säga det till henne så vi kunde ta det därifrån. Vi kände oss rätt så stressade då vi inte visste vilken vecka jag var i och under den här tiden var en abort aktuell och det får man inte göra när man är allt för långt gången. Jag kände stressen och byggde upp i huvet hur mamma skulle reagera. Hon om någon, har jag alltid känt att jag kan berätta allt för. Men nu vågade jag inte. Var så himla rädd för att hon skulle bli ”arg” på mig fast jag visste att hon absolut inte skulle bli det.

Hela den kvällen gick och jag berättade aldrig. Det var den längsta dagen i mitt liv!!! Dagen efter kände jag mig inte alls mer redo men jag bestämde iaf att jag skulle berätta det. Det första jag och Jonny gjorde var att gå till hans mamma Marie. Jag var tvungen att se hur hon reagerade för att få en syn på hur min mamma kanske tar det. Hon tog det bra. Hon blev väl chockad och trodde inte på oss från en början men sen sa hon att hon stöttar oss oavsett vad vi väljer att göra. Det kändes så grymt skönt att höra det!
Efter det gick jag hem till mig och Jonny hem till sig. Jag ringde hem Matte som var ute med kompisar och sa att jag var tvungen att berätta en sak. Han kom hem och jag drog det för honom. Han var CHOCKAD! Han typ ”men det går ju inte?!” och jag ”Eh, jo det går..” . Han började snacka om hur han måsta skydda sig och grejer, haha. Glad att jag kunde hjälpa han innan han gjorde det misstaget! Men han sa att han ville att vi skulle behålla, men tror inte han riktigt fattade vad det skulle innebära. Dock fick jag lite smått ångest över att jag berättat för honom ifall jag nu skulle välja en abort. Han kanske skulle bli jätte besviken?!

Senare på kvällen pushade Jonny på mig rejält och sa att jag skulle berätta för mamma. Det slutade med att jag mådde så dåligt och började gråta. Gick in på toaletten och satte mig ner och tänkte på hur hon skulle reagera. Jag visste själv i den stunden att jag skulle se tillbaka dit och skratta åt mig själv över hur ”rädd” jag var över mammas reaktion. Hon skulle aldrig bli arg på mig! Tillslut knackade hon på dörren till badrummet och sa ”är du gavid?” . Jag fattade 0! Hade Jonny berättat?! Jag var helt tyst och hon fortsatte fråga och bad mig svara ja eller nej. Efter ett tag kom jag ut och och sa ja. Hon kramade mig och jag storböla och allt hon sa var ”Det är lugnt. Du måste ta det lugnt. vi löser det här tillsammans. Jag bokar en tid så att du får gå och prata med någon om det här om hur du vill göra, om du inte redan vet det”. Jag kände mig så glad och lättad. Äntligen var det värsta över tyckte jag då. Kände sån enorm kärlek till mamma i den stunden och tänkte att jag skulle bli en lika bra mamma till mina barn i framtiden. Hade läst på forum om hur andra berättade för sina föräldrar att dom var gravida (vid unga ålder) och föräldrarna hade flippat ut totalt och blivit så arga och i princip valt åt dom att göra en abort. Därför kändes det så skönt att gå tillbaka till forumet och skriva att min mamma tog det precis som jag hoppas på!

Nu fick jag komma till ett ställe som heter abortkliniken som låg på sös. Där hamnar man innan man vet om man ska behålla eller göra en abort. Jag fick prata med en psykolog som tillsammans med mig tog upp för och nackdelar med att ha barn just nu. Kan säga att det bara blev en massa prat om neckdelar när det handlar om allt det praktiska. Pengar, boende, åter pengar osv…
Vi pratade om vad jag kände om att göra en abort och vad jag kände för att behålla.

Jag var rätt så inställd på en abort just då. Efter allt prat om hur lite pengar vi skulle ha, hur vi knappt skulle ha råd att leva som en familj och hur svårt det skulle bli att få tag i eget boende så såg det mörkt ut. Det skulle inte gå.. Jonny var under den här tiden inställd på en abort och sa att vi inte skulle klara av att ha barn nu och att han inte var redo, så det spelade oxå in hur jag kände. Dock kände jag mig så ledsen när jag tänkte på en abort. Det fanns så mycket tankar i huvet. B.l.a. om mammas kusiner som har haft svårt att ens få barn och den ena fick inte barn förrän hon var 40år. Tänk om jag skulle göra en abort och sen ha svårt att få barn senare?

Något som jag tänkte mycket på var även pappa. Jag ville inte behålla barnet om han inte skulle få träffa dom! Han var ju en del av min plan om hur allt ska se ut när jag får barn. Han skulle finnas där och vi skulle ta promenade på sommaren och han skulle ÄLSKA sitt barnbarn precis som bebis skulle älska han! Det kändes så orättvist ! Jag sa till psykologen att ”det känns ingen kul att behålla om pappa ändå inte ska få träffa barnet. Det är inte så jag vill ha det”. Hon sa att jag inte kunde tänka så och att oavsett om jag är 25 och blir gravid så kommer det inte ändra det faktum att pappa aldrig skulle få träffa sina barnbarn. Jag kände mig helt förstörd och förstod inte hur hon kunde säga något sånt! Dock hade hon ju rätt… Fick helt enkelt tänka bort dom tankarna trots att dom spökar än idag.

Jag var splittrad. Samtidigt som jag ville göra en abort för att om pappa inte får träffa barnet så vill jag inte behålla det. Han skulle få vara en del av barnets liv, trots att jag visste att det inte var möjligt. Så var jag inne på att behålla. Jag tyckte att familjen kändes så liten sen pappa gick bort att jag ville utöka den. Pappa gick bort så plötsligt och det kändes som att halva familjen försvann med honom. Jag tänkte att jag kunde bygga ut familjen med ett barn och att det här barnet kan få mig att tänka på annat och jag kan älska det här barnet så mycket att all kärlek som försvann när pappa dog kunde ersättas i det här lilla barnet. Kanske låter helt fel men jag tänkte så just då och jag visste verkligen inte om jag skulle behålla eller inte.

Jag vet inte riktigt när jag kom fram till det beslutet men jag tror att det var när jag var hemma hos Jonny och fick en blödning. Jag var i v.7 kanske. Jag var helt säker på att jag hade fått missfall och visste inte hur jag skulle känna. Jag grät floder och fick panik. Jag gick hem till mamma och sa att jag förmodligen har fått missfall och jag kände mej helt förstörd… Mamma bokade tid för en undersökning och vi fick tid ganska snabbt. Där konstaterade dom att barnet fanns där och hade ett litet hjärta som slog. Jag fick se på skärmen när hon gjorde ultraljud och allt man såg var en liten klump med något som blinkade rätt så snabbt och det var hjärtat som slog. Jag var helt överlycklig! Kom ut därifrån och berättade för mamma att barnet mådde bra. Hon blev lättad över att jag var glad och att allt såg bra ut. Då bestämde jag mig för att behålla. Jag kunde inte alls göra en abort. Jag tror aldrig jag skulle klarat av att göra det. Och idag är jag så glad att jag valde att behålla! Jag älskar det lilla livet inom mig redan och jag blir så glad när han sparkar där inne i magen♥

Jag vet att det kommer bli snålt att leva när han kommer. Det kommer bli tufft att gå tillbaka till plugget och eftersom vi fortfarande inte vet hur det blir med boende så får vi se hur allt löser sig. Men det KOMMER lösa sig! Har inte så höga krav på boende annat än att det känns tryggt och inte har allt för dyr månadskostnad. Sen hoppas jag att vi får en lägenhet inte allt för långt bort härifrån för då kommer familjen kännas allt annat än stor. Jag kommer inte alls ha nära till mamma och alla som bor här omkring, och medans Jonny jobbar på dagarna kommer det kännas förjävligt om jag sitter själv i en lägenhet långt åt helvete. Hoppas på det bästa helt enkelt♥

Godmorgon! Natten har jag äntligen tagit mig igenom och jag vaknade ett par gånger av att jag hade ont. Vaknade även av att jag var akut kissnödig så det var ju bara att dra sig upp, gjorde svinont. Väl på toa kom några droppar bara (för er som undrar) och då kände jag mig så jävla irriterad att jag ens gick upp…. Hade fan hellre kissat på mig dom få dropparna haha…. Nu ska måste jag klara av den här skoldagen oxå. Känner mig mer handikappad än gravid och det suger! Dock blev jag lite glad av den här bilden. Det är en bebis född v 24 som jag är i nu. Tänk att jag har en sån liten i mig nu. Sjukt liten och så fin! Känns helt overkligt.



Bilden är tagen från en nyhet på aftonbladet, och bebisen var sjuk när den föddes men överlevde utan några framtida fel. skönt :)

Inatt sov jag så sjukt dåligt. Jag vaknade ett antal gånger, såfort jag rörde på benen så vaknade jag till då det gjorde så fruktansvärt ont i ljumskarna. Det blixtrar till på något sätt i ljumskarna och mellan benen och det gör så ont att jag inte vet vad jag ska ta mig till. När jag ligger helt still så känner jag ingenting, samma sak när jag sitter. Men när jag väl ska lägga mig/sätta mig så gör det jätte ont. Samma sak när jag ska resa mig upp vilket är värst. Ibland går det inte och då gör det så ont att det låser sig då jag kan helt enkelt inte resa mig upp. Idag hade jag så ont att när jag satt i soffan och jonny skulle krama mig så grät jag för att jag på något sätt rörde på överkroppen utan att jag var beredd. Jag började gråta för att det gjorde så ont och för att jag blir så frustrerad av att vara så handikappad. Tänkte åka till gynakuten och kolla så att allt såg bra ut då jag aldrig har haft så ont jag har idag. Men avvaktar istället och ringer min bm imorgon och bokar en tid så snabbt som möjligt hos en läkare. Det som jag har är förmodligen foglossning eller bäckenuppluckring ochmot det finns egentligen ingenting man kan göra något åt. Jag går på tens och akupunktur 1 gång i veckan och har även stödbälte och gravidkudde. Jag älskar gravidkudden på natten och stödbältet som på något sätt håller ihop bäckenet. Men när jag har så här ont tycker jag inte gravidbältet hjälper tillräckligt. Känner mig så stressad över skolan. Just nu ligger jag inte efter och alla omdömen jag fått från lärarna nyligen var bara positiva, men efter att ha haft så ont som idag så blir jag orolig för om jag kommer komma upp ur sängen i morgon och resten av dagarna. Vill bara att det här ska försvinna!!!!!!!!!!!!!!!! Som pricket över i´t så MÅSTE vi ha en lägenhet. Jag och jonny vill inte bo hemma när bebis kommer och jag sitter inne på internet varje dag och kollar på olika sidor men det känns omöjligt. Nu har Jonny lovat mig att ringa till hyresvärdar för att försöka få något. Låter dåligt om jag ringer då jag själv inte har jobb och pluggar och är gravid. Vem vill ge mig en lägenhet liksom… Vi ska även anmäla oss på lagenhet.se som jag hittade när jag sökte runt. kostar ca 275 kr i månaden och där får man mejl när lägenheter blir lediga och få även en lista på över 500 hyresvärdar i stockholm… haha då får jonny något att göra när han har tråkigt ^^) Mamma skulle höra med soc oxå om lägenhet. Jag sitter och kollar på lägenheter på hemnet.se och kollar på fina bostadslägenheter och drömmer mig bort… Skulle behöva vinna på lotto först.

Jag har gått och blivit förälskad i en barnvagn från Emmaljunga. En emmaljunga mondial duo combi! Började med att jag hittade den på internet när jag satt och sökte på barnvagnar och tyckte att den såg väldigt snygg ut och även väldigt smart byggd. Jag gillar att insektsnätet är inbyggt i sufletten, att man kan välja om barnet ska sitta mot mig eller utåt. Även att den är rymlig under för tex matkassar och annat. Sen verkar det väldigt praktiskt att kunna ha bilbarnstolen på vagnen! så när man åker och handlar slipper man släpa med sig hela ligg/sittdelen! Har varit och kollat på den i affär och nu tycker jag om den ännu mer ^^ Dock är den lite för dyr (runt 8200 – 9200) och då ingår inte bilbarnstolen. Hoppas att kunna köpa den begagnad för ett billigare pris!
Här har ni en video som visar alla funktioner vagnen har. Vill dock ha en svart och inte en vit.

Vill börja med att skriva att det är underbart att vara gravid. Kan dock känna nu att det är svårt att uppskatta sin graviditet. Innan jag själv blev gravid så tyckte jag att det var så himla fint på andra med en gravidmage och tänkte att gravida borde vara glada hela tiden. Dom är så vackra och får hela tiden uppmärksamhet för att dom är gravida. Även att dom har någonting underbart att se fram emot, förlossningen.
Men nu sitter man här och är gravid själv. Jag är så överlycklig att jag valde att behålla bebisen. Älskar att jag fått gå på ultraljud och så finns det vissa dagar jag gillar min lilla putmage.
MEN… Sen har det varit skitjobbigt att må så himla illa, spytt, haft halsbränna som jag avskyr, foglossning som gör att man känner sig handikappad och sen idag så kom pricket över i´t. Jag svimmade när jag var på väg till skolan. Det var fruktansvärt obehagaligt. Jag åkte tunnelbanan halvvägs när jag var tvungen att gå av för det kändes som jag skulle spy, blev helt svettig och kände hur synen började bli suddig och kände mig allmänt snurrig i huvet. Åker upp för en väldigt lång rulltrappa och då känner jag att jag håller på och svimmar. Jag blev livrädd för att jag skulle ramla i trappan och trots att det var några folk i rulltrappan så försökte jag låtsas som ingenting. Kändes så pinsamt, vad ska man säga liksom? Fast tänker nu i efterhand att kanske skulle varit smart att be någon om hjälp! Iaf så satte jag mig ner i rulltrappan och kände hur jag blev helt svag i kroppen och så slocknade det till,och sen 5 sek senare var jag vaken igen. Helskumt! Kände mig fortfarande helt snurrig och mådde illa så ringde mamma och grät så hon sprang från jobbet till tvärbanan och åkte till mig. När hon kom gick vi till min barnmorska på mama mia eftersom att vi ändå var vid den stationen. Dom sa att det inte var någon farligt och att det är vanligt under graviditeten. Kändes tryggt iaf! Hon tog blodtryck och det visade sig att det var lite lågt så det var de det berodde på. Hem och vila och nu har jag precis ätit lite lunch och kännermig bättre Himla läskigt ändå och hoppas att det där var första och sista gången!
Nu ska jag lägga mig i ett varmt bad så jag känner mig lite fräshare och piggare :)

Idag var jag hos en sjukgymnast som är speciellt inriktad på foglossning och andra besvär under graviditeten. Hon drog i mina ben åt alla möjliga håll för att se vart det gjorde ont och sen fick jag prova ett gravidbälte som var väldigt skönt. Det sitter långt ner, under magen ovanför bäckenet och ger som ett stöd och håller upp så det blir en mindre tyngd för höfter och bäcken. Kostade mellan 200-300 kr och det känns det väldigt värt :) Jag ska ta och beställa ett sånt imorgon hade jag tänkt!
Hon frågade mig om jag har gjort några fysiska övningar på senaste tiden och det har jag. Jag gick på gymmet i måndags på en crosstrainer och det fick jag utskällning för, haha.. Tydligen den sämsta träningsmaskinen om man har ont då man belastar ojämnt. Alltså alla rörelser där man särar på benen (tex går) kan göra att man får ondare. Ingenting är farligt men ju mer man belastar ju ondare får man. Därför rekomenderade hon vattengympa för gravida så det funderar jag på att prova på :)

Annars finns det inte mycket att göra om man har foglossning eller ont under graviditeten. Därimot kan man stiga upp ur sängen på ett annorlunda sätt, gå som ett sajko i trappor och när man går normalt så blir det pingvingången!

Med allt det här sagt vill jag bara säga: Det är härligt att vara gravid! ;)