Jag har fått ett par frågor från någon anonym så jag tänkte svara på dom.

Är du och barnets pappa förlovade? - Ja, jag och Jonny är förlovade sen julafton 2010♥

Hur reagerade han på att du var gravid? - Eftersom att jag inte var med honom när jag tog testet så ringde jag honom direkt efter. Jag var ju själv helt uppspelt och nära på att börja gråta så jag tror att han lät lugnare än vad han egentligen var bara för att lugna ner mig. Han sa att det löser sig och att vi pratar om det när vi ses (han var på jobbet). Han lät faktiskt glad i telefonen. Sen pratade vi om det och hans första tanke var då att behålla men dock var jag osäker. Ju mer jag tvekade och tog upp allt praktiskt med ekonomi, lägenhet osv så började han tveka. Jag gick till en psykolog och pratade om vad jag skulle välja. Under den här perioden var Jonny mer inne på en abort. När jag sedan fick en blödning och trodde det var missfall (vilket det inte var) så kände jag att jag ville behålla. Efter att ha blivit så ledsen över att trott att jag fått missfall så kände jag att det var inte alls vad jag ville. Jag ville behålla och ha det här barnet. Sen tog det ett par veckor innan Jonny var med på samma spår och idag stöttar han mig till 100% och längtar tills bebis kommer. ♥

Vad sa era föräldrar om graviditeten? - Jag bor med min mamma (min pappa gick bort för 16 månader sen) och när jag berättade för henne så grät jag och var "rädd" att hon skulle bli arg på mig fast jag vet att hon ALDRIG skulle bli det. Hon tröstade mig och sa att oavsett vad jag väljer att göra så kommer hon stötta mig och det kommer bli bra. Hon har aldrig varit på mig att göra en abort eller ens nämnt att jag borde göra det. Hon har inte heller sagt att jag borde behålla utan har helt låtit mig (och Jonny) få välja det. Är så himla glad att hon inte var på mig med något av det utan bara stöttade mig vad jag än ville. Mamma kunde inte ha varit bättre mamma just då♥
Jonnys mamma reagerade oxå hur bra som helst. Hon var den första vi berättade för eftersom att jag ville ha hans mammas reaktion för att tänka hur min mamma skulle kunna reagera. Hon blev såklart väldigt chockad och trodde inte på oss först, haha men hon var glad och lugn vilket jag behövde i det läget. Hon sa precis som mamma att hon skulle stötta oss oavsett vad :)